Hörreni!
Jag såg att många av er fortfarande följer denna blogg via bloglovin.
Jag har ingen tanke på att dra igång den här gamla saken igen, inte alls.
Men jag ville bara in och hälsa till er alla, att det var länge sen senast vi hördes och att Mimi kommer bli mamma till våren. Jepp, där ligger ett föl i magen numera.
Allting har ett slut. Och nu känner jag att det är dags att låta denna blogg få somna in!
Bloggen har varit igång sedan mars 2011 och det var liksom startskottet för massor av nya saker i mitt liv. Livet kan i efterhand delas in i olika kapitel och denna blogg innehåller minst 3 väldigt viktiga kapitel av mitt liv. Jag är väldigt glad över alla ni som följt mig här och väldigt ofta kommenterat så fint. Jag är stolt över denna blogg och hela arkivet här!
Jag vill lägga energin på träningsbloggen istället. Ni flesta som följt mig och Mimi länge följer ju min Instgram, så det är väl där som små rapporter kommer ske framöver.
Imorgon åker jag och Titti ner till Falsterbo där vi ska stanna tills fredag. Detta är ju alla hästnördars bästa dagar på hela året, så förväntningarna är gigantiska. Jag och Titti ska tälta på den snordyra campingen som blir sämre för varje år, men skit i det. Bra sällskap, hästar på dagarna och vin på kvällen täcker upp för det där med att behöva sova i tält. Alltså det är egentligen det värsta jag vet, att sova i tält.. om jag gnäller för mycket får någon slå på mig!
Om någon av er får syn på mig därnere så kan ni väl gå fram till mig och säga att min blogg suger? Det hade varit skitkul. Eller om ni campar därnere, så är ni väldigt välkomna att förfesta med oss, det hade varit skitkul det också. Lovar att vi är världens snällazzte tjejjoorrr! (och roliga!) SÅ, ses vi?! :D
ÄNTLIGEN fick vi till det. Fina lilla Mimi, du KAN ju!
I första klassen blev vi 2;a och i andra hade vi lite stolpe in och blev 4;a trots ett nedslag i omhoppningen. Ibland får man ha turen på sin sida, för det är inte ofta det händer..
Mimi har känts väldigt lydig idag. Jag gav mig fan på att sätta en bra galopp i henne och hela tiden hålla henne "inom ramen". Framför skänkeln och tänk framåt! I första klassen fick vi nästan ett stopp på tredje hindret. Men jag var kvick (och förbannad) så hon fick hoppa det stillastående. När jag kände att hon började stå emot och stanna så tänkte jag i skallen; men dittsatansjävlaskrälle, du ska fan GÅ över detta! Så jag skänklade på och viftade med spöt och då tog hon ett kliv över, hahah. Jag visste inte hur domaren bedömt det men jag fortsatte att rida omhoppningen ändå, och ja, det är ju tveksamt om hon tar ett steg bakåt eller inte, men domaren dömer!
I andra klassen tänkte jag satsa rejält i omhoppningen (planerade ponnysvängar haha) men vi rev nr 9 så då tog jag det lugnt resten av banan. Till andra klassen var hon väldigt fin att rida. Visserligen klonka hon i massor av bommar, och sprången i sig är det inget wow över, men hon kändes så himla ridbar hela rundan. Det är såhär jag måste rida alltid. En bra galopp, massor av jävlar-anamma och små trix när hon spänner till och börjar glo på grejer. Då är det bara att tuta och köra. Jag är så himla glad över att det gick bra idag, och att hon kändes så fin. Lycka!
Och så måste jag ju bara skriva hej till Jenny som red fram till oss på framridningen och sa att hon läste min blogg. Vad fina hästar du hade, och jättekul att du kom fram och snacka! :D
Här har ni filmerna! Bilder kommer i ett eget inlägg snart :)
Jahapp, imorgon är det dags för tävling igen. Vi ska till Kullabyggden och hoppa lokal 1m och 110. Jag anmälde mig till 1m eftersom detta är vår första tävling på gräs. Förra sommaren startade vi bara en klass på gräs och innan dess var senast 2009. Mimi har i princip aldrig gått bra på gräsunderlag, så jag får helt enkelt se hur hon reagerar imorgon. Jag antar att det är många orsaker. Dels rider vi alldeles för sällan på gräs och dels så tror jag nog att jag kan börja feg-rida av ovana. Min plan är att rida precis som vanligt imorgon och tänka att det är grusunderlag. Dock är kraven på bra resultat lite lägre efter förra helgens fiasko. Jag kommer bara fokusera på att rida efter min plan och känna att det hela tiden är jag som har kontrollen över Mimi. Inte tvärtom, tack!
Idag har jag ägnat mycket tid i stallet. Red Mimi på banan imorse och tog ett par språng på hinderna. Sen fix i stallet, fixa utrustning och packa in i transporten (wiie!! haha) och sedan tvätta Mimi och fixa med broddhål. Håll en tumme för oss imorgon är ni snälla!
Mamma jobbar och pappa är iväg på annat håll, så Titti kommer följa med och hjälpa mig. Kan ju inte bli annat än bra när vi teamar ;)
Jag är så himla glad. Idag äntligen, efter nästan 5 månaders väntan har vi äntligen fått hem vår nya transport. Vi har i alla år haft en liiiiten transport utan sadelkammare. Ventilationen har varit sämst och Mimi har fått vika öronen i taket, haha.
Denna är begagnad och vi fick den till ett riktigt bra pris (vi har tyvärr inte gått och blivit rika..).
Nu ska Mimi få åka i lyx. Den är extra bred och hög och hon får en egen liten lucka i dörren så hon kan kika ut när hon väntar mellan klasserna på tävling. Och det bästa av allt; Sadelkammare!!! Jag har längtat i hela mitt liv, haha!
Hahah, alltså! Idag red vi igenom det ena programmet för allra första gången. Jag har magisk träningsvärk i benen så det var inte mycket power i sitsen idag. Jag bad mamma filma för att kunna jämföra senare, för jag hoppas verkligen att vi kan göra stora framsteg här. Jag är riktigt peppad på att slipa på allt. Utöver själva ridningen så är det ju ganska klurigt att rida programmet "perfekt". Sånt som man tror är enkelt är inte så jäkla enkelt. Exempelvis att rida rakt, få till volter och serpentiner, övergångar och det allra svåraste för oss är att rida snett igenom i galopp UTAN att byta, haha.
Jag gör ju bara detta som en rolig grej. Mitt mål är att genomföra LB:1 och LB:2 , göra mitt allra bästa (och ha roligt samtidigt) och få visa upp Mimi. Vad sen domarna tycker kan jag ju inte direkt påverka, men vi ska träna ordentligt och göra vårt allra bästa!
Så, nu ska ni få skratta lite åt en förvirrad hoppryttare. Det är fan inte lätt! hahah
Idag har vi varit iväg och hopptränat och Mimi är numera förlåten för helgens fiasko. Nu är siktet inställt på helgens tävling och vi lägger det tråkiga bakom oss!
Tränaren jag rider för är helt fantastisk by the way. Jag får ut så otroligt mycket av varje träning och han är verkligen grymt bra. Allt stämmer och det känns bra bra bra!
Ser hon inte väldigt mycket jämnare ut nu än tidigare?
Besvikelsen har inte försvunnit på något magiskt sätt över natten. Den sitter kvar, men jag låter den sitta där. It´s goood to feel real feelings!
Egentligen brukar Mimi få vila efter tävling eller skrittas ut och ridas lite lättare. Men igår var det ju inte många språng som hoppades (hm, säger du deeet!). Så jag tycker att hon gott och väl kan ridas "som vanligt" idag. Jag har lite planer på att rida ner till banan vi tävlade på igår. Det är ca 3 km genom skogen. Kan värma upp på vägen dit, rida omkring lite därnere och sedan skritta hem. Det blir nog bra!
Dags att börja reparera vårt kantstötta förhållande. Skrälle!
Hm, det gick ju inte bra idag nä. Inte alls. Vi stannade ut oss på första hindet och jag är så besviken på Mimi att jag knappt orkar se på henne.
Jag var i perfekt balans imorse. Lagom taggad, visste exakt hur jag skulle rida banan, hur jag skulle ha Mimi osv. Framridning/hoppning gick kanon. Bra tryck i galoppen, hade henne framför skänkel. Bra språng. Precis innan jag ska gå in på banan kommer där en vit ko i hagen som ligger precis intill framhoppningen. Hon har alltid varit livrädd för dem jävla kossorna, men jag ignorerade bara henne och det kändes som att hon "släppte det" och vi gick in på banan. Vi hade god tid på oss eftersom där var 3-4 ekipage samtidigt på banan. Jag skrittade runt lite och hon kändes avslappnad. Innan jag tänkt dra igång med trav/galopp så får hon syn på något, jag vet fortfarande inte vad men det slår slint i skallen på henne. Hennes hjärta börjar dunka i hundranittio, hon blåser upp sig och är helt okontaktbar att rida. Det är svårt att förklara, men mentalt så bara försvinner hon. Hon blockerar helt och det kvittar vad jag gör så får jag ingen reaktion på vad jag än gör. Galopperar mot ettan men hon tvärnitar precis vid startskärmarna och sen är det liksom slut på det roliga. Det är egentligen inte hindret hon stannar på, utan det är mer reaktionen; "Det där hindret är ivägen för vad jag springer runt och tänker på. Jag har inte tid att koncentrera mig på några hinder"
Hon har varit så. jävla. fin att rida hela veckan. Igår var hon ju duktig, men jag red inte tillräckligt bra. Jag kände att jag hade en bra runda på gång idag, och hon bara skiter i allt. När jag red ut från banan så hatade jag henne så grymt jävla mycket, och ja, ni vet ju hur mycket jag älskar den hästen egentligen. Jag förlåter henne för allt, men just där och då så hatade jag henne av hela mitt hjärta. 9 gånger av 10 så tar jag alltid på mig alla dåliga resultat, det är alltid jag som kunde gjort bättre ifrån mig, men idag... jag kunde inte gjort något annorlunda än vad jag gjorde och det liksom skär i mig att säga så.
Jag känner aldrig någon slags hopplöshet för jag har alltid en plan och ett mål, men idag så var det verkligen total hopplöshet och förtvivlan. Jag är både arg och ledsen, men mest besviken. Tung besvikelse. Hade jag inte tyckt om henne så himla mycket så hade besvikelsen inte varit så tung. Jag hatar att hata någon som jag egentligen älskar.
Ååååkej, mycket feelings här nu, men fyfan. Ni som är kära i era hästar vet hur det känns när allt helt oväntat går åt helvete. I hjärnan har jag tänkt otroligt fula ord om henne hela dagen. Väldigt fula ord faktiskt. Och ja, jag kommer ha dåligt samvete i en vecka nu och antagligen försöka gottgöra henne på något sätt. Imorgon är en ny dag och det finns inga andra alternativ till att kämpa vidare. Rövhästjävel (förlåtförlåtförlåt), vi har ju för helvete mål att nå!
Malin tog världens bästa bild. Fokuserad häst eller?
ÅÅH! Jag borde egentligen inte uppatera bloggen såhär ganska direkt efter tävlingen. Borde reflektera ett par timmar till och smälta den där onöjda känslan..
Mimi var egentligen superfin, men jag slappnade av alldeles för mycket och red inte tillräckligt. Om jag har henne framför skänkeln så blir hon lite kvickare, men nu hade jag inte henne riktigt där vilket gjorde att jag red iväg henne på några ställe och allt blev lite halvdant överallt. Mimi var superduktig, men jag red KASS. Inte kasst att jag gjorde några blunders, men ni vet, när man inte gör allt vad man kan. När man inte gör sitt bästa. Det är egentligen enda gången som jag blir förbannad och sur när jag inte gör mitt bästa! Och självklart inte på hästen, utan bara på mig själv.
Oj resultatet kanske ni vill veta? Ett stopp på kombinationen i grunden. På distansen bara gled jag med och gjorde inte ett skit. Så jag får skylla mig själv. Vi ligger ju ett halv galoppsprång fel typ 20 m från hindret och ändå GÖR jag inget. AHRG!!!
Jaja, släpp det nu! Imorgon rider jag, och gör mitt allra bästa. Anstränger man sig till 110% kan man inte vara sur på sig själv hur resultatet än blir. Men när man inte gör det, då får man tjura ;)
Nu ska jag ut och springa 12 km. Pepp? Nej. Men shut up and run!
Idag är dagen innan helgens tävlingsstarter och det blir ju den första riktiga tävlingen sedan vi var i Laholm i våras. Jag är så himla förväntansfull och glad över vad jag har framför mig. Tävla är det bästa som finns ju!
Jag har precis kommit in från stallet nu och passet med Mimi på banan. Dagen innan tävling brukar jag, som säkert de flesta av er också gör, göra en liten avcheckning på att allt känns som det ska. Jag försöker få en positiv känsla och genom passet så tänker jag mycket "självförtroende-tankar". Annars när jag rider försöker jag vara kritisk (på ett bra sätt), men dagen innan tävling vill jag vara en riktig optimist i tankarna. Jag tror att det påverkar både mig själv och hästen på ett bra sätt inför en tävling.
Inför denna helgens tävlingar känner jag att jag fått till en riktigt bra uppladdning. Från måndag till fredag har jag haft en plan med varje pass och varje dag har vi tagit några små steg framåt. Idag tog jag ett par språng på två hinder som stod på banan och Mimi känns urfin just nu. Toppform! Hon känns superenkel att rida på hinder, hon börjar mer och mer hitta balansen, hon bjuder jämnare och idag blev sprången också riktigt runda och avslappnade på ett sätt som vi inte lyckats med tidigare. Genom detta tror jag att både Mimis och mitt självförtroende stärks. GOOD!
Med andra ord, det känns riktigt bra just nu. Nu hoppas jag bara att vi kan lyckas på tävlingen. Imorgon hoppar vi en lokal 110 och på söndag hoppar vi en regional 110. Håller ni tummarna för oss? Jag lovar uppdatering ;)
Åkte ner till klubben nu på förmiddagen för att hoppa på hinderna som stod framme. Det är ju dit vi ska och tävla i helgen, så det var ju bra som lite warm up!
Även om själva sprången inte är dem bästa så är jag så himla nöjd med hur Mimi är att rida på hinder nu. Det känns som att jag har henne framför skänkeln och hon suger verkligen på hinderna nu, utan att för den sakens skull rusa. Hon kommer tillbaka ganska fint och landar i bättre balans än tidigare. Självklart är det mycket saker som vi måste bli bättre på, men det känns i alla fall som att vi lagt en del bakom oss och kommit något steg framåt. Som ni ser på filmen så drar hon iväg efter det blå räcket i hörnan, men hon var jätte-tittig på utgången där. Förr hade hon stannat på hindret vid en sån situation, men nu tänker jag "rätta-framåt" och försöker bara ignorera att hon lägger fokus på fel saker.
Det känns härligt att hon bjuder så bra på hinderna och har blivit mer jämn. Vi kommer lättare till en bra avsprångspunkt, och dem gångerna vi ligger för stort eller för nära så löser vi det enklare nu. Nu ställs det högre krav på mig också att pilot:a rätt. Ibland är jag alldeles för långsam i tanken!
Här kommer filmen från träningen idag. Vi har massor att jobba på, men med rätt hjälp tror jag att vi kommer lösa massor av våra små fnurror på tråden. Min sits är inte världens bästa i dressyrsadeln då jag bara ridit i den ett par gånger nu, men vafan, jag sitter ju kvar på hästen i alla fall! ;)
Dressyrträningen gick bra och tränaren var super! Känns så himla skönt när man hittar någon som man passar med och som är ödmjuk inför hästen och anpassar sig efter individen.
Filmer kommer upp senare idag. Nu ska jag sticka iväg till gymmet, men här får ni en bild så länge!
Förresten så fick jag en kommentar här igår om varför jag "bara" rider Mimi 35-40 minuter. Så jag kan ju passa på att svara ifall det nu skulle vara någon mer som funderat över detta.
Jag antar att du läst träningsboggen där jag skrev ut "rid-riden" för här har jag nog inte nämnt några minuter vad jag kan se. I alla fall så blev det lite mindre tid förra veckan än vanligvis, jag brukar inte sitta och räkna exakta minuter då jag rider utan håller på tills jag fått igenom det jag vill. Om det sen tar en timme eller 30 minuter spelar ju mindre roll. Jag tycker passets kvalite (om man nu kan kalla det så) går före hur lång tid man rider. Allt som allt blir det oftast 45-55 minuter men eftersom jag inte sätter igång min pulsklocka (som räknar tiden på passet) förrän jag börjar trava så räknar jag inte med tiden då jag skrittar fram.
Jag förstår inte varför det skulle vara "bättre" att rida 60-90 minuter än om man sitter och trimmar i 40. Spelar tiden någon roll för er? Givetvis är det ju skillnad om man varje dag bara rider 30 minuter eller 90. Men om man varierar passens intensitet så kvittar det väl? :)
Imorgon förmiddag ska vi åka iväg och träna för en dressyrtränare. Ah, spännande! Vi är ju ett hoppekipage, och kommer alltid att vara, men jag tror detta kan vara bra för oss. Vi behöver mer riktig dressyrträning särskilt eftersom vi redan är anmälda till en tävling i slutet av juli. Om det inte är utomhus och ösregn så vågar jag lova en film. Hoppas ni vill se oss fjanta omkring i benlindor och dressyrsadel. Och hoppas ni inte tröttnar totalt på alla filmer som jag bombar er med ;)
Glömde dessa bilder i förra inlägget, så här kommer dem. Sötpållarna som är så kära i varandra!
Ja, så har jag fått åka en liten tur på Tittis fina Garcia och Titti har fått känna på Mims.
Vad roligt det är att få sitta på en ny häst. Jag är verkligen inte någon naturtalang då det gäller att sitta upp på en ny häst, men jag rider ju alltid bara Mimi. Man kan ju inte bli bra på något som man aldrig gör! haha
Hur som helst så kunde vi konstatera att det känns verkligen inte så som det ser ut. Vi har ju följt varandra nu ganska länge. Vi har varit med varandra på träningar och tävlingar och man får ju en uppfattning om hur hästen ska vara att rida. Och när man kommer upp så känns det helt annorlunda! Det ser alltid lättare ut från marken, eller hur?
Här är en liten flummig film från skogsturen efteråt och en som mamma filmat när vi yrar omkring på banan. Hahah, skoooj! Och förresten; ni får ursäkta skånskan. Det blir värre när vi pratar med varandra och särskilt när jag skriker in i telefonen. heeeh.
Yo horselords! Ni får ursäkta mitt dåliga bloggande, men ja, så blir det ibland ju.
Ridingen denna veckan har gått mycket bra. Dressyrandet i onsdags funkade fint, även torsdagens hoppning gick bra. Och i fredags jobbade vi med lite bommar på marken, dock var både jag och Mimi ganska sega den morgonen. Så vi tog det chill.
Om en stund kommer Titti hit med Garcia. Vi ska hoppa lite på banan och prova varandras hästar. Jag har bara ridit Garcia in på prisutdelningen på en tävling och Titti har aldrig ridit Mimi så detta blir ju hur spännande som helst. Vi lovar bilder och filmer, såklart! ;)
Idag var vi iväg på hoppträning igen och det gick verkligen så himla bra!!
Vårt stora problem har alltid varit balansen mellan hinderna och att ha jämn bjudning och själva rytmen. Detta är ju grundläggande i all hoppning och om det inte funkar så är det ju inte så hållbart. Visserligen har vi ju kommit runt en del banor under åren, men de gånger det gått sämre så är det ofta där det brister. Detta hänger ihop med Mimis psyke. Hon är absolut inte het och svårriden egentligen (har lite svårt för folk som hypar och överdriver om hur svåra deras hästar är) men det kluriga med Mimi är att hela tiden stryka henne medhårs i allt vi gör. När hon börjar "hetsa" upp sig så blir det svårare att kommunicera och få fram vad man vill. Det i kombination med att hon är väldigt ambitiös och alltid vill göra rätt kan ibland bli total pannkaka.
Denna träningen var hon så himla lugn och avslappnad, både mentalt och i kroppen. Och helt plötsligt så funkade allt så himla bra! Avstånden stämmer, hon kan hoppa avslappnat, hålla bättre rytm och galopp och allt flyter på så bra. Jag tror att ni som följt oss länge och sett oss mycket ser skillnad på filmen. Jag hoppas det i alla fall!
Det är så himla roligt att man efter 6 år tillsammans fortfarande får helt nya insikter om sin häst och hela tiden lär sig nya saker och utvecklas. Älskade häst!!
Här kommer filmerna från igår. I första rundan låter jag henne galoppera på lite mer. I andra rundan tar jag tillbaka henne bättre och "använder" galoppen lite mer. Det syns kanske ingen stor skillnad, men det är mer sånt man känner när man sitter på.
Det har gått bra idag och det var riktigt roligt att komma ut igen och hoppa lite bana. Fast lite ringrostigt kändes det ändå.
I första klassen var vi felfria och i andra så hade vi ett stopp, men annars var den rundan bättre enligt mig. Stoppet kom i en högersväng där jag tappade bjudning på henne och inte red tillräckligt. Det är i högersvängar som vi haft en del problem och jag måste rida på ett visst sätt. Så det är inte så mycket att snacka om, jag vet varför det hände och vad jag ska göra åt det.
Jag brukar hålla vissa åsikter utanför bloggen, men jag måste bara säga detta; Vad "roligt" med så himla många inofficiella världsmästare det finns på lokala hopptävlingar. Konstigt nog så står dem flesta i jeans och vanliga kläder och utan häst. Men dem vet exakt allt om hur man hoppar en bana på vilken häst som helst. Dem kan och vet allt om alla!
Jag blir så matt av att höra på folk som kommenterar andras ridning och negativa attityd till allt. Sen jag började läsa idrottspsykologi har jag ju experimenterat med mina egna tankar och hur det påverkar mig på en tävling. Jag tror att en del av er känner igen det där med att vara nervös för vad andra ska tycka/säga/tänka om dig och din häst. Och jag vill bara säga; SKIT i vad andra tycker! Sen jag började fokusera på mig själv och Mimi så har allt blivit så himla mycket roligare. Jag tävlar enbart för att jag älskar det. Om sen folk på tävlingsplatsen tycker att jag rider som en jävla kratta, eller tycker att jag rider för låga eller för höga klasser det skiter jag fullständigt i. Jag är medveten om min egen ridning, jag är ödmjuk inför Mimi och eventuella fel som jag gör. Jag vet om när jag gör fel, men jag vet oftast vad jag ska göra för att göra rätt. Jag rider inte för att imponera på folk eller bevisa något. Jag rider för att det är det roligaste jag vet!
Dessutom har jag slutat kommentera eller ens tänka på hur andra på en tävlingsplats rider/hanterar sina hästar. Jag litar på att folk vet vad dem gör, och jag vet ju ingenting om deras hästars bakgrund. För på samma sätt så vet inte folk hur Mimi är/ har varit osv. Mitt mål med Mimi är att tävla på 120-nivå, om jag sedan backar ett steg och hoppar avdB 1m av massa orsaker (tex efter en liten "skade-period", B-uppstats osv) och för hästens skull att mjukstarta igen, är väl bara bra? Jag rider inte för att imponera på folk, jag rider för att det är kul!
Vissa borde verkligen tagga ner lite och kanske inte ta sig själva på så stort allvar! SÅ, frågor på det? haha
Slänger upp filmerna sen ifall någon vill se? Youtube strular som vanligt. Här har ni lite bilder sålänge.
Häst, jag och bror som fått vara kamerakille åt både mig och Titti idag!
Ignorera mig här, men kolla hur söt Mimi är! Ah dör av kärlek ;)
